E-kanoten har mycket segel i förhållande till vikt och besättning, men kanotens krängbrädor ger rorsman de extra muskler som behövs. E-klassens regel medger att de sticker ut 1275 mm från skrovets centrumlinje.
Kanoterna är enmansbåtar, vilket bl a innebär att dom kappseglas av en ensam rorsman. Lunnes generöst tilltagna sittbrunn gör att det ändå går utmärkt att segla två. Dessutom är hon i god kanottradition campingbar vilket också är ett uttalat krav i regeln. Det finns en fullängds liggplats med en användbar bredd på minst en meter. Utrustningen stuvas under för- och akterdäck bakom tätade skott.
Skrovet tillverkas i handupplagda vinylesterlaminat av högsta kvalité. Det mesta av den lösa utrustningen, såsom centerbord, roder, krängbrädor, mast och bom är tillverkade av kolfiberlaminat.
Prototypen till Lunne färdigställdes till säsongen -04. Segelkanoter har alltid använts till flitigt experimenterande. Därför var det lockande att prova en ny rigg på prototypen. Gammal men ändå ny. Den utgår från den klassiska kanotriggen men är egentligen bara till utseendet en sådan. Tidiga kanoter var verkligen smala och inte bara i vattenlinjen. Alltså satte man på en låg rigg bestående av stor och mesan. Dessutom drog man isär seglen för att de inte skulle störa varandra. Lunne- prototypens rigg är på sätt och vis motsatsen, så hög som möjligt och med seglen ihopdragna för att ge spaltverkan. Fördelarna att vinna är flera. Man kan ha en ostagad rigg utan saggande förstag men ändå få två samverkande segel. En mast böjer så att säga åt rätt håll jämfört med ett stag, när trycket ökar
Prestandamässigt har den här riggen hållit måttet. Men den har en akilleshäl. Eftersom masterna står så ihopdragna måste rorsman alltför långt fram för att kunna gippa säkert i hård vind. Av den anledningen kommer vi inte att använda den här riggen framöver, även E 316, prototypen, har nu fått en sluprigg.
Pris på begäran